ÅRSRESUME
Med precis en vecka kvar tills jag är hemma i Stockholm så tänkte jag passa på (när man ändå är ledig och ligger utsträckt i soffan) att skriva en liten årsresume om mitt år som au pair. 🙂
För 12 månader sedan skjutsade min bästa killkompis in mig till Arlanda. Skitnervös var bara förnamnet. Men redan efter första kvällen hos min nya familj kändes allting lugnt. Jag visste att jag skulle trivas. Och jag hade rätt. Det är tack vare min värdfamilj som min resa här har blivit så jävla bra.
Jag tog mig till Galway, Cliffs of Moher, Limerick, Cork och Wicklow (samt några ställen i County Dublin – Bray, Greystones och Dalkey bla. ) Alla resor har varit grymma.
Jag gick på en helt asgrym Mumford and Sons konsert i Phoenix Park i juli som jag aldrig glömmer.
Jag träffade två underbara killar, David och Brian. Varför måste ni vara så charmiga?
Jag har träffat intressanta människor från hela världen och fått vänner för livet. ♥
Jag couchsurfade en helg ensam i Cork och lärde mig att resa ensam kan vara helt sinnesjukt roligt!
Jag har lärt mig otroligt mycket om barn, hushåll och att laga mat. Jag har även insett hur jag inte vill uppfostra mina barn.
Att vara au pair är tufft. Den som säger något annat har inte jobbat som au pair. För mig har det allra tuffaste varit att bo där man jobbar. Jag har även haft två huvudregler.
En var en curfew som var klockan 12 på vardagar. Den andra var inga killar i huset. Två regler som jag faktiskt lyckades hålla. 😉
Efter ett år känner jag mig väldigt avslappnad här. Med avslappnad menar jag att jag kan gå och sätta mig och kolla på tv med mina värdföräldrar på kvällen, gå ner i pyjamas under helgerna (ja det har hänt) eller berätta om mina dejter. Men trots det är det fortfarande tufft att ibland inte kunna vara en human being om ni förstår vad jag menar.
Det andra som varit tufft för mig är lönen. Jag får 100 euro i veckan. För mig är det tok för lite, speciellt när Dublin är så pass dyrt. Det är klart det har gått men det ska bli skönt att gå tillbaka till ett vanligt jobb och ”normal” lön.
Jag kan rekommendera alla att arbeta som au pair. Det är ett oerhört ”lätt” sätt att kunna flytta dit du vill. Förutsatt att du hamnar hos en bra familj så kommer du att få en underbar tid. Jag reste privat (genom aupairworld.net) och ångrar det inte en sekund. Jag slapp betala mycket pengar till en agentur vilket för mig var största anledningen till varför jag valde privat.
Ibland får man höra att du måste vara oerhört barnkär för att bli au pair. Men i mitt fall så blev jag väldigt barnkär när jag lärt känna mina pojkar. Idag älskar jag de som mina små lillebröder. Men missförstå mig rätt, ibland har jag velat stänga in mig på rummet och inte velat komma ut på hela dagen. Det är trots allt ett jobb.
Jag kommer inte att jobba som au pair igen – den erfarenheten känner jag mig klar med. Men jag kommer absolut komma tillbaka till Irland, till Dublin och till min värdfamilj.
—————————————————————————————————————————
Det här blir nog sista inlägget i bloggen då inte mycket kommer hända på en vecka. Jag ska ut och äta avskedsmiddag med Sinead och Michael på fredag och sedan ut med tjejerna på lördag. Klockan 07.20 går mitt flyg på måndag. Jag älskar att jag har hållit den här bloggen vid liv under året och kommer titta tillbaka i arkivet när jag saknar Irland och mina pojkar för mycket.
Jag hoppas alla au pairer som läser har en jättefin tid som au pair och att min blogg har varit lite till hjälp (eller åtminstone lite rolig) att läsa.
Go mbeire muid beo ar an am seo aris!
”May we be alive at this time next year.”
Silje ♥
Au pair in Dublin 